Numb !

2 kommentar(er)
Ja jag läste precis Emmas blogg där hon skrivit lite kort om sorg
och sorg-arbetet och att alla sörjer olika !

Jag vill inte att folk ska se mig ledsen och när jag gåter, så jag stänger
av helt istället, sprar allt tills jag är ensam och jag börjar bli rädd för
mig själv... Hur ska jag klara av att ta hand om Melvin själv?
Kommer jag bryta ihop? Kommer jag glömma bort att ta hand om honom?
Hur, hur, hur?
Att folk beklagar sorgen och försöker få en till att börja gråta (känns det som)
när dem frågar hur man mår gör det inte hela lättare, jag vill försöka komma
ihåg dem glada minnena, få skratta och känna kärleken som pappa gav mig
och alla andra för den delen...
Jag känner att jag behöver vara stark för att andra verkligen visar sin sorg
öppet.. Jag vill bara få det överstökat så jag kan få börja mitt arbete,
att gå vidare och må bra (om man någonsin kommer må bra igen)

Pappa var min hjälte, min idol jag kommer alltid att sakna honom !
#1 - emma

som sagt ALLA sörjer olika,de finns inget facit!

va bara ärlig mot dig själv å lyssna på din kropp...

sorgarbetet kommer du aldrig ifrån,de kommer(olika för alla,vid olika tid å på olika sett)

om ja får gissa va ja tror så e din "räddning" just din son

för honom "måste" du vara stark för

din modersinstingt kommer alltid se till så du gör de du "måste va de gäller hanns välmående

(ja vill oxå poängtera att jag inte la nån värdering i vem som "sörjde rätt" av mig å min bror, bara att vi va olika)

å du frida glöm inte att man inte måste vara ledsen man FÅR vara glad mellan varven,man BEHÖVER det!

ta hand om dig!

#2 - Susanne A

Emma har helt rätt i att vi alla sörjer olika. Det viktiga är att sorgen måste få ha sin gång och ta den tid det tar. Själv gråter jag inte inför andra och så är det bara. Alla uttrycker vi våran sorg olika. Du kommer inte att glömma bort Melvin, hans hjärta slår i takt med ditt :) Och alla ljusa minnen du har av din pappa är det som gör att han på något sätt alltid finns hos dig. Kramizar i massor!