Numb !
och sorg-arbetet och att alla sörjer olika !
Jag vill inte att folk ska se mig ledsen och när jag gåter, så jag stänger
av helt istället, sprar allt tills jag är ensam och jag börjar bli rädd för
mig själv... Hur ska jag klara av att ta hand om Melvin själv?
Kommer jag bryta ihop? Kommer jag glömma bort att ta hand om honom?
Hur, hur, hur?
Att folk beklagar sorgen och försöker få en till att börja gråta (känns det som)
när dem frågar hur man mår gör det inte hela lättare, jag vill försöka komma
ihåg dem glada minnena, få skratta och känna kärleken som pappa gav mig
och alla andra för den delen...
Jag känner att jag behöver vara stark för att andra verkligen visar sin sorg
öppet.. Jag vill bara få det överstökat så jag kan få börja mitt arbete,
att gå vidare och må bra (om man någonsin kommer må bra igen)
Pappa var min hjälte, min idol jag kommer alltid att sakna honom !
