F a l k b e r g - Del 1
God morgon alla fina!
Idag tänkte jag att ni ska få komma mig lite närmare in under skinnet.
Nämligen mer bestämt att jag ska försöka förklara min syn på hur tiden i 7-9 var för mig.
Detta är inte för att något bett mig utan för att efter att ha plöjt igenom nästan hela säsongen av Thirteen Reasons Why, känner att det är något jag vill göra.
Jag lärde känna både nya och gamla vänner och dem flesta har jag ingen kontakt med idag mer än en like här och där på instagrambild eller facebookstatus.
Dag 1
Jag tyckte det var lite pinsamt för ingen annan hade med sig en förälder eller syskon, men min syster hade insisterat på att få följa med!
Visade sig att jag fick samma lärare som hon haft under sin tid på Falkberg. Hon gav mig en rundtur och jag fick hälsa på några som hon tyckte att jag skulle känna (och att dem skulle veta vem jag var)
Allt jag kände var väl att jag tyckte hon kunde gå någongång!
Dag 2 och framåt
Jag fann några nya vänner i klassen och sedan fick jag många nya vänner i dem andra enheterna som gav mig erfarenhet. Dagarna gick och dagarna typ flöt ihop.
Det blev tjuvrökning bakom skolhuset, grabbarna provade snus och låg ch spydde i handfaten i bildsalen, man blev kär och förkrossad, besviken och sårad.
Jag hade en stor förälskelse under sjuan och åttan, så pass att jag vid ett tillfälle när Bullen (tv-programmet) var på vår fritidsgård för att göra en dokumentär om kärlek och ålderskillnad, att under discot babbla ur mig att jag tyckte om honom till Richard (programmledaren) och vart dem kunde hitta honom under kvällen ... kom på mig själv direkt när jag sagt det och spenderade resten av kvällen att gömma mig från kamerateamet.
När programmet väl sändes så sjönk jag ned i soffan och kollade upp för att dubbelkolla att det var en fritidsledare som stod där men icke, det var han. Då sjönk jag ännu mer..
För att få hans uppmärksamhet gick jag med på att göra en massa dumma saker som att smyga in på flygfältet, klättra in i skolan genom taket under en kväll och gå på fester jag inte direkt ville gå på alla gånger.
99:an eller Gården var där vi hängde, alla "tuffa"
även fast jag var med och hade roligt, skrattade och log, blev arg och skrek, blev ledsen och grät. Så kände jag mig inte direkt i inne gänget då jag inte hade dem riktiga märkena på kläderna utan billiga replikor.
Allt jag kunde tänka på var att dem igentligen inte tyckte om mig för den jag var utan umgick med mig för att göra en god gärning. Att jag var ett projekt för dem.
Det stämmer kanske på någon men inte på alla.
Nattvandrarna i Tullinge hade vi en bra relation till, kanske för att det var J's mamma bl.a och henne lärde jag känna före jag lärde känna J trotts att jag umgicks med hans klaskamrater så var han inte med dem jätte ofta ute på kvällarna, och efter ett tag så började även J umgås med oss ute.
Och när det väl gick upp för mig vem hans mamma var fick jag lite panik när jag insåg att om mina föräldrar träffade hans så kanske min hemlighet om rökningen skulle komma fram. Med det tror jag inte.
Det var först efter resan till Romme som vi fick upp ögonen för varandra på det viset, resan dit var sådär då jag åkte i min enhets buss där jag knappt hade några vänner just då, pga bråk/tjafs så satt jag för mig själv och halvlyssnade på musiken/filmen som det bjöds på. Väl framme så umgicks jag med min vän Jenny.H där hon efter mycket om och men försökte lära mig att åka slalom (Hon gillade inte min utförsåkning) så pass att jag ramlade på sidan och la tyngden på tummen som hamnat under staven = Stukad tumme = inge mera åk för den dagen.
När vi skulle åka hem lyckades jag flörta till mig att jag skulle få åka med i deras buss hem = en resa med att retas med J hela vägen.
Han försökte även få mig att ta emot sjussen hem men jag hade bokat in att gå förbi Gården innan jag gick hem. Så tackade snällt nej.
Sen började vår resa.
Allt efter där är som en dimma, vissa delar väldigt klara andra väldigt suddiga.
Men det tar jag en annan gång.